Indicie

Nu jävlar kör vi

2009-10-20T04:39:00.000-07:00

Efter att jag startade den här bloggen glömde jag ganska snabbt bort anledningen till att jag ville skriva där. Nu ämnar jag starta upp den igen. Till grund för detta beslut ligger allt det jävla dravel som frodas därute helt ostört - en lust att antingen förändra eller åtminstone skriva av sig lite.

Saker jag ska skriva om inom kort: Göran Hägglund och pseudodebatten.

Liberal gråtfest

2009-03-02T03:31:00.000-08:00

Liberaler av all schotteringar blir helt snurriga av finanskrisen och det är naturligtvis roligt. Det ska dementeras och det ska skyllas ifrån sig och det ska erkännas sina egna felsteg på ett sätt som får det att framstå som att det i själva verket mest handlade om någon annan.
Ett bra exempel är Johan Wennströms newsmill-artikel om filmen "Män som hatar kvinnor". Förutom passager som "En film bör alltid bedömas efter dess konstnärliga kvaliteter, inte i första hand utifrån de politiska ideologier som reflekteras i innehållet", som jag som filmvetare känner mig tvungen att skrocka lite överlägset åt, är hela artikeln mest en grinfest om hur taskigt det är att göra filmer om skumma företagare, som toppas av med det klassiska "byt ut mot muslim"-argumentet (dissekerat av Pontus Lundkvist här):

"Den typen av politiskt budskap skulle väcka ont blod i många läger om det hade riktats mot någon annan samhällsgrupp än just företagare."

Detta är ett lurigt argument, eftersom det, om man inte ser upp, kan låta åtminstone hyfsat vettigt, men grejen är ju att det inte har något innehåll över huvud taget. Menar Wennström på fullt allvar att exempelvis stereotyperna girig jude, lat neger, kriminell blatte och skum girig entreprenör är lika allvarliga & kränkande? Hade det inte varit för finanskrisen och för att Johan Staël von Holstein äntligen slutat med sina efterblivna ordkaskader i Metro, hade tusen liberaler fortfarande suttit och runkat upp och ner med att ta tillbaka girigheten som en positiv kraft som skapar tillväxt och entreprenörskap och bla bla bla, men eftersom vi lever i den skitmacka som det tänkandet resulterar i måste man ju hitta på något nytt istället - ergo, företagare är inte alls giriga. Nu kan vi alla gå tillbaka till att göra kackiga actionfilmer om onda kommunister.

Israels rätt att existera

2009-01-27T09:12:00.000-08:00

Det pratas mycket om Israels rätt att existera nu. Debatten brukar kritisera en våg av antisemitism (verklig eller påhittad vet jag inte) som ska ha uppkommit i svallvågorna av Israels organiserade massmord på 1300 palestinier. Ni vet grejen; även om man ogillar att Israel Defence Forces bombar skolbarn ska man inte ta ut sin ilska genom att spöa random jude, eller egentligen inte ens random högerextrem arabhatande Israelnationalist (Israels militär, polis och regering är dock ok att attackera med våld om man vill, enligt principen "uppåt, inte neråt eller i sidled"). Ganska självklara grejer.

Men sen tänker jag på det där med Israels rätt att existera, och kommer på att nej, någon sådan rättighet kan jag inte skriva under på. Varför? Jo, för att jag är materialist och inte tror på metafysiska rättigheter som inte har någon praktisk koppling till den här världen. Det mesta snack om rättigheter är ju bara, just det, snack, och enda gången man måste bry sig om vad någon har bestämt att någon annan har för rättigheter är ju när det backas upp av ekonomisk eller militär makt. Det är därför jag är kommunist och inte liberal.

Hade det rört sig om, bokstavligt talat, vilket annat land som helst hade jag antagligen inte gjort någon grej av detta, utan utgått från att landets rätt att existera egentligen är synonymt med befolkningens rätt att inte bli ockuperade och mördade, och i förlängningen befolkningens berättigade strävan att slippa bli det. Men, grundförutsättningen i just den här frågan är ju att nationen Israel, på blodigt allvar, har en objektiv rätt att existera (och härja runt i princip hur som helst) som Gud har gett till dem. Det går liksom inte att argumentera, det är Gud. Därför är det totalt omöjligt att ställa sig bakom Israels rätt att existera: Jag tror inte på Gud, och därför accepterar jag inte att man använder honom/den/det som argument för att få jaga och spärra in en massa araber.

En annan grej: Kriget i Gaza fick åtminstone mig att känna mig villrådig angående vem man ska hålla på. Israel kan man, som jag demonstrerat ovan, såklart inte hålla på, men Hamas är ju dumma i huvudet jävla konservativa religiösa tokstollar som dödar civila de med. "Finns det ingen som är vettig därnere?" tänker man förtvivlat. "Jorå!" blir svaret. Bloggen Acidtrunk har inlett en artikelserie om den Palestinska vänstern, som bland annat kommer handla om George Habash och PFLP, Palestinska kommunister för självständighet. Jag har inte hunnit läsa något än, men det känns bra det.

Feministhaveri

2009-01-27T08:38:00.000-08:00

"Feministiska modebloggare: 2008 års skämt", har jag hävt ur mig någon gång utan att riktigt motivera det. Ärligt talat är jag inte till hundra procent beredd att dra en rak linje mellan mode och utseendefixering, ytlighet, konsumism och annat som är oförenligt med ordentlig (=vänsterförankrad) feminism. Missförstå mig rätt: modebloggare är såklart fienden i 90 (om inte 100) procent av de aktuella fallen, men jag är inte säker på att just feminism och modeintresse är oförenligt per definition. Jag är, egentligen mest av pragmatiska skäl, beredd att acceptera t.ex. en feministisk dumpsterdiving-modeblogg, där tjejer med riktiga kroppar (inget jävla modellskit) visar kläder de hittat, snott eller återvunnit (ingen jävla reklam). Det skulle typ vara ok.

Men! Hanna Fridén visar ganska lätt varför vi alla tills vidare måste hjälpas åt att mota mode i grind. Hon skrev en krönika i Metro om att hon blivit nominerad till "Årets Modeblogg". Hennes poäng var att hon i sammanhanget var en husnigger; eftersom hon, förutom mode, skriver om typ politik, blev hon nominerad för att nominatörerna (?) skulle kunna säga/känna: "Kolla, alla modebloggare är inte bara blåsta och ytliga, här är värsta smarta tjejen FAST hon är intresserad av mode!"
Här börjar det bli lurigt. Fridén driver tesen att det är patriarkala strukturer i bloggvärlden (vilkas existens jag inte alls tvivlar på) som gått ihop för att misskreditera... wait for it... "en hobby som ses som klassiskt kvinnlig".

Fridén gör ett försk att lägga fram detta som en förhärskande, patriarkal åsikt ("som ses som...", implicit "av gemene man/sunkiga gubbar"), och om det hade varit krönikans poäng hade det bara varit lite fel, inte jättefel. MEN, dekonstruerar man hennes blogg och krönikan ifråga fattar man ganska snabbt att det är Hanna Fridén, inte folk i allmänhet, som ser mode som "klassiskt kvinnligt". Spekulationer, säger ni? Förklara då följande uttalanden:

"Man ska inte behöva vara en pojkflicka (=en tjej som inte gillar mode, min anm.) för att få respekt."

"Det är tröttsamt att en kvinna måste vara en slags pojkflicka för att få respekt eller för att uppfattas som någon med en hjärna."

"Min plats borde ha gått till någon som förtjänar den: En urduktig tjej med ett brinnande intresse för mode!"

"Vad jag poängterar är att hela konsumtionssamhället bör kritiseras och att det är löjligt att det ständigt är modebranschen och kvinnor som får bära skulden och ansvaret."

Hanna Fridén är antingen ickefeminist, särartsfeminist eller liberal feminist. Vad som är värst får ni räkna ut själva.

Solidaritet

2009-01-21T02:30:00.001-08:00

Grekiska mediearbetare ockuperade för en vecka sen journalisternas fackförbunds lokaler i protest mot att media tystar ner och ljuger om den folkliga revolten som pågått i cirka en månad. Detta gör mig varm inombords på alla möjliga sätt.

Desarmera språket, del 1: Invektiv

2009-01-20T15:33:00.000-08:00

Språk är makt. För att korta ner + förenkla den här texten lämna all semiotik, hegemoni och strukturalism därhän och istället ta ett konkret exempel: jag säger inte arbetstagare och arbetsgivare utan arbetare och arbetsköpare. Den sk. arbetsgivaren gör inget annat än att köpa arbetarens arbetskraft (och till skampris dessutom!), därför är det löjligt att kalla personen för något annat än Arbetsköpare (jag är inte mjölkgivare när jag köper mjölk). "Arbetsgivare" är ett ideologiskt betingat ord som håller vid liv myten om att man ska vara jävligt tacksam för att man tvingas jobba i cylinderhattkapitalisternas fabrik, och får Mr. Cylinderhatt Kapitalist att verka som en samhällsansvarstagande god samarit som Ger arbete åt Arbetstagarna. Och ingen behöver säga det här rakt ut, för det finns liksom inbyggt i ordet. Språk är definitivt makt.

Därför tänkte jag inleda en praktisk serie inriktad på desarmering av diverse onödigt språk med mer eller mindre politiskt innehåll. Språk som till sin utformning bara kan förstås av vissa, eller bara kan beskriva ena sidan i en konflikt (ord som "arbetsgivare" och "arbetstagare", vilka, som jag demonstrerade innan, bara kan beskriva en borgerlig världsbild).

Första exemplet; invektiv.
Invektiv är ett ord som används flitigt i den sk. bloggosfären, när man debatterar anonyma kommentarer med personangrepp och sånt. När ordet även dök upp i min kurslitteratur kände jag att det var dags att göra något åt saken. Jag, som de flesta normalt funtade människor, har ingen aning om vad "invektiv" betyder. När jag kollade upp det på internet fick jag fram definitionen:

"# ord som används nedsättande i syfte att förlöjliga, förnedra eller förolämpa"

Tack så jävla mycket, bloggosfären. Ett invektiv är m.a.o., tills motsatsen bevisats, exakt samma sak som en förolämpning, och nästa person som använder ordet utan motivation är bajsnödig akademiker + liberal.

Marknadsekonomi är omoget

2009-01-20T14:42:00.001-08:00

Ja, sjukt omoget och löjligt är det att tro att marknadsekonomi fungerar. "Allting ordnar sig om vi inte gör ett skit" liksom, ofta?
Om ni tvunget behöver nån sorts argument: ta Microsoft. Microsoft är typ världens största databolag eller något. Enligt marknadsekonomins alla regler skulle det betyda att de också är bäst och gör bäst produkter (fri konkurrens leder till att alla väljer det bästa alternativet, vilket gör att alla företag utvecklar bättre produkter, och det företag som har den bästa produkten når mest framgång). Redan här börjar det låta lite misstänkt, eller hur? Grejen är ju att det sedan typ 1997 varit kult att driva med hur mycket Microsofts produkter suger. Microsoftskämt har till och med dött ut eftersom de blev så gamla och vedertagna. Vem gör den bästa produkten nu då, marknadsekonomer?

LOLOLOLOL!

Girls of porn

2008-12-27T08:18:00.001-08:00

Nu kommer ett inlägg i en inaktuell debatt, vilket innebär att ingen som inte vill behöver läsa detta. Det var så att jag läste igenom gamla inlägg på en politisk blogg som kommenterade affären med SAC-medlemmen som genomdrivit arbetsmiljökrav på att macken han jobbade på skulle sluta sälja porr. Bloggaren kallade honom moralist, och illustrerade detta med att diverse högerkristna organisationer ställt sig bakom beslutet. Detta är sant i viss mån. Jag har grunnat lite på detta och ska, mest för min egen skull, formulera min egen åsikt i frågan.
Att porr är problematiskt fattar nog de flesta. Porr underblåser stereotyper och objektifiering eftersom porr till syvende och sist handlar om att projicera sina fantasier på ett objekt. Personerna vi ser på bilderna reduceras till det som vi vill att de ska vara rent sexuellt: fitta, kuk, hemmafru, tonåring, negress osv. Detta är objektifiering och det är något negativt.
Min första tanke var att jag inte såg något problematiskt med porrförbudet. Även fast porrens objektifiering är något negativt är jag principiellt emot totalförbud mot porr/"erotik", av olika anledningar, MEN, för att använda ett marknadsekonomiskt tänkande; bara för att porren inte ska förbjudas betyder det ju inte att den behöver säljas överallt. Därför kan man argumentera för att porren ska bort från macken.
MEN, sen kom jag på det: kolla två snäpp ner i tidningshyllan. Förutom Slitz och Café hittar vi massa modetidningar som underblåser utseendefixering och för fram en negativ sexistisk bild av både kvinnor och män. Fan, detta återfinns ju i Aftonbladet och Expressen också. Så: jag förstår tanken med att vara negativ till porr, men att tycka att problemet är löst när man tagit bort Aktuell Rapport och Cats, men inte Cosmopolitan och Rodeo och Elle och King och allt vad de heter, får en att framstå som i bästa fall naiv och/eller inkonsekvent och i sämsta fall en högerkristen moralist. Skulle skrivit mer om jag hunnit.

Skiter björnen i skogen?

2008-12-26T03:56:00.000-08:00

Jag vill härmed framföra en motion: uttrycket "Har påven en lustig hatt?" utbytes med omedelbar verkan mot "Är påven en kvasinazistisk gammal trogen Hitlerjugend-medlem och allmänt reaktionär tokstolle?"

Handen på plogjäveln

2008-12-25T18:27:00.000-08:00

Såhär är det alltid: ett par dagar i människobyn (=ett hem där det, till skillnad från där jag vistas just nu, finns andra människor som håller koll på mig) och sen återvända till solitud medför alltid att jag inte kan komma på några rationella argument för att
1) Plugga
2) Äta:
a. Lunch eller middag
b. Mat som kräver mer ansträngning att laga än nudlar och/eller upptinade pizzarester
3) Lägga mig innan kl 4 på morgonen

Men förutom det tänkte jag infoga ett omarbetat Facebook-inlägg, där jag kommer in på lite seriösa saker:
Den senaste vänsteraktionen jag deltog i var SACs blockad av restaurang Josefina i samband med Arn-premiären, och då började hela känslan av att stånga huvudet i väggen. Polisen ger oss stryk, media köper deras version, ingenting händer, upprepa mönstret... efter Salem (scrolla ner om du har glömt, dawg) blev det ju näästan debatt när det kom fram att polisen helt & hållet ljugit för pressen, men luften gick ur hela grejen. Fram till konflikten kring Josefina fördes & vanns det en massa små kamper som kanske inte gav så stora resultat, men som ändå var konkreta och peppande. Det var soft, det kändes som att det gav något, till skillnad från (om man ska vara elak) att några hundra pers i Salem får stå stilla på ett torg men blir kallade stadsgerilla ändå. Konflikten mot Lilla Karachi blev bespottad av diverse liberala skitansikten, men vanns sen, UTAN handgemäng med polisen, stenkastning eller diverse andra vänsterklyschor. Blockaden mot Systembolaget ledde inte till att konflikten vanns, men media rapporterade rätt ok om konflikten och SAC i allmänhet. Josefina fick mycket uppmärksamhet i början, och ledde till de första artiklar som vad jag märkte var direkt kritiska till arbetsköparen/sympatiska till facket. Sen hände något; poliserna som misshandlade och trakasserade oss vid Arnblockaden skrevs det ingenting om, utom vad polisen press-fitt-fucking-talesman sa. Samtidigt som konflikten, vad jag minns, faktiskt vanns till slut, markerade detta en hårdhänthet som polisen inte kört med innan, och en hållningslöshet/ointresse/oprofessionalitet i media som verkar ha kommit att prägla höstens politiska händelser.
Så det är inte för inte att man blir lite trött. Varför ska vi få stryk och behandlas illa, baktalas i pressen och kallas odemokratisk maffia, och sen inte ens vinna något konkret på det?
Men så är det ju givetvis inte, allt behövs ju, osv. Man blir lite trött, men det är väl bara att streta vidare och hålla käften, spotta i näven, kavla upp skjortärmarna, stoppa in en bak osv. Ja, detta är ett mantra. Man kan inte bara kämpa när det är roligt, det är faktiskt ännu viktigare att kämpa när det är tråkigt. Som Pontus Lundkvist skriver någonstans: lyssna på "Keep your hand on the plow", möt en blodig sönderslagen käft i badrumsspegeln med ett riktigt fanatiskt vansinnesleende och sjung med i texten:

When I get to heaven, gonna sing and shout
Be nobody there to put me out.
Keep your hand on the plow, hold on.
I know my robe's gonna fit me well,
I tried it on at the gates of Hell.
Keep your hand on the plow, hold on.

Hold on
Hold on
Keep your hand on the plow, hold on.

Afterthoughts on a snuttext

2008-12-22T07:34:00.000-08:00

Jag skrev faktiskt min text om snutar INNAN "oroligheterna" i Rosengård började. Vissa skulle ju kunna tycka eller tro att detta skulle leda till någon sorts eftertanke från min sida, att det är underförstått att min text bara var hypotetisk/skriven för att provocera/medelklassvänstrigt verklighetsförankringsbefriad/osv. och att jag kommer ångra mig nu när mina våldsdyrkarförhoppningar omsätts i verkligheten.
Egentligen inte.
Jag tycker kanske inte att det är tillrådligt, men ändå inte jättekonstigt att man svarar med våld när polisen kommer för att å bostadsmäklarsvinrikaföretagens smutsiga vägnar avhysa en från en lokal som används på ett bra och vettigt sätt. Jag tycker synd om de som bor i Rosengård och måste stå ut med upplopp som följd av marknadens profithunger som i sin tur genom någon komplicerad dialektik orsakar/orsakas av samhällets oförmåga att ta hänsyn till mänskliga behov. Mest av allt: jag tycker att det är helt rätt att polisindivider som deltar i att rikta våldsmonopolets långa arm mot engagerade underklassungdomar inte kommer undan med det gratis. Det enda egentliga felet jag kan se med det här resonemanget är att våldet mest riktas mot de på auktoritetspyramidens lägre steg (snuten på gatan) och inte mot de högst upp (politiker och andra ytterst ansvariga). Sen kan man ju önska att upplopp inte skadade oskyldiga knegare, vilket kan vara bra att tänka på innan man bränner bilar osv. Slutligen trodde jag att alla visste att hela poängen med att blogga istället för att skriva på riktigt är att man inte riktigt behöver stå för allt man säger.

Lotta har skrivit mer balanserat om snutvåld. Jag håller delvis med.

Re: "Ur anteckningsboken"

2008-12-16T12:21:00.000-08:00

"As Terry Threadgold has explained, prior to the advent of romanticism "it was literature that was generic":

'The rest, the "popular culture" of political pamphlets, ballads, romances, chap-books, was not only not literature, but also not generic; it escaped the law of genre.'

With the emergence of new technologies, new capital, mass production, and new means of distribution (notably the railway), with the formation of a relatively large literate (or semi-literate) population (with the formation, therefore, of a market), and with the commodification of all forms of leisure and entertainment, the equation is reversed. Now it is "popular culture", mass culture, that is generic, ruled as it is by market pressures to differentiate to a limited degree in order to cater to various sectors of consumers and to repeat commercially successful patterns, ingredients, and formulas."
- Stephen Neale, "Questions of Genre"

Kurslitteraturen har svaren. Om ni inte förstår kopplingen, läs det fetade stycket igen.

Big man, pig man

2008-12-16T06:52:00.000-08:00

Eftersom det antagligen inte är så många som läser det här är det ju inte så noga vad jag skriver, så ursäkta medan jag tillgriper retoriskt grepp 3; överdriven polemik och hejdlös subjektivitet för att ge större effekt till min egentliga slutsats. Ok då kör vi:

Jag hatar poliser.
Jag hatar polisen som institution och symbol, jag hatar dem eftersom deras roll i samhället både på ett teoretiskt och praktiskt plan i stort är att beskydda de rika och mäktiga. Detta resonemang kan dras bortom den kommunistiska klyschan (stöld från rika är ett juridiskt brott men utsugning av fattiga är inte det = polisen går i fronten för klasskriget) genom att man enkelt tittar på vilka polisen lyssnar mest på och bryr sig mest om. Polisens lojalitet följer med millimeterprecision den kurviga Auktoritetslinjen: poliser litar mest på andra poliser, sen kommer väktare, kontrollanter, militärer osv., sen kommer antagligen politiker, chefer och bolagsägare, sedan människor som rent allmänt är i överläge t.ex. rika vita män, och sist av allt fattiga, blattar, jobbare osv. Således lierar sig snuten alltid med den som har mest fysisk-praktisk, institutionell och/eller ekonomisk makt. Jag hatar polisen för att den kan göra detta oemotsagd, eftersom den har lagen (och den ideologi som ligger bakom den) och våldsmonopolet i ryggen och media i en liten ficka (eller det är ju staten och ideologierna som har media i fickan egentligen när jag tänker efter).
Denna text ska dock inte handla om polisen som institution. Det finns såklart poänger med det också, men nu vill jag rikta mig mot den enskilda, individuella snuten.
Enskilda snutar kan uppenbarligen inte ställas till svars för någonting eftersom de är snutar och måste uppträda på ett visst sätt. Jag tycker tvärt emot. Kling & Klang-poliser som bor i en by på landet och hjälper katter som klättrat upp i träd och tar hem alkisen och stoppar honom i säng, dem har jag inget större problem med (förutom att de är en fantasibild som inte finns i verkligheten). Däremot vill jag sätta namn, ansikte och adress på alla de snutar som nånsin gjort minsta lilla övertramp. Poliserna som misshandlade bl.a. en medelålders man vid SAC Syndikalisternas fredliga blockad av restaurang Josefina i somras. Poliserna som med våld hindrade Nätverket Mot Rasism från att utnyttja sin lagstadgade rätt att demonstrera mot nazimarschen i Salem nu i December (samtidigt som man inte såg några problem med att skydda 6-700 organiserade negerhatare). Poliser som hjälper CIA att kidnappa "terrormisstänkta" Egyptier. Poliser som utan urskiljning slår ner på demonstrationer, strejkande arbetare, människor som gömmer flyktingar, folk som snattar i dyra lyxvaruhus, graffitimålare, folk som anordnar spelningar och fester utan att gå den byråkratiska vägen. Alla dessa har valt sida i konflikten.
Åsa Linderborg skriver mycket insiktsfullt om Salemdebaclet i Aftonbladet. Hon förutspår en upptrappning av våldet. Jag vill vara med och bevisa att hon har rätt. Inte för att det är särskilt konstruktivt eller bra, men för att det vore rätt. Jag vill se väktare i tunnelbanan få spö av organiserade klottrargäng, jag vill se civilsnutar indragna i folksamlingar och sparkade med vita sneakers, jag vill se stenar och flaskor och käppjagade gris-äckel med bulor och näsblod. Det kommer som sagt att vara helt meningslöst, men det kommer att bli skoj.

Ur anteckningsboken

2008-12-15T08:06:00.000-08:00

"Att skriva om: Marknadens oförmåga att erbjuda mångfald i kulturen eftersom marknaden styrs av massa tillgång-/efterfrågan-regler om vad som är logiskt att satsa på. Öh, utveckla &/eller tänk igenom"

Polemik I

2008-12-13T07:50:00.000-08:00

Idag skriver jag för att uppmana till total bojkott av och lustmord på klyschan om "ideologiernas död". Jag ska bespara er alla tjafset jag tänkt skriva här egentligen, grejen är bara att det visst finns ideologier, t.ex. den marknadsliberala ideologi som styrt västvärlden det senaste århundradet, och att säga att "ideologierna är döda" är 1) att osynliggöra den styrande ideologin (genom att låtsas att den inte är en ideologi utan objektiv verklighet), och 2) att förneka all möjlighet till motstånd mot den.
Ja, jag tycker också det är deppigt att folk i gemen inte bryr sig om saker som solidaritet och allas lika värde, men man behöver ju inte gå runt och sprida massa struntsnack för det, eller?

Fukk blogs let's create

2008-12-13T07:45:00.000-08:00

Låt det vara sagt att jag fortfarande hatar tillräckligt stora delar av bloggfenomenet för att försöka hålla det på minst armlängds avstånd. Jag har dock på sistone känt ett behov av en plats att publicera texter som inte riktigt passar in någon annanstans (dvs . på Lavaland.se eller i Bevisbördan). Därför har jag av helt pragmatiska skäl registrerat denna blogg, på samma konto som jag sedan tidigare fört ut information om Kamratföreningen Masskultur. Väl mött.