Handen på plogjäveln

Såhär är det alltid: ett par dagar i människobyn (=ett hem där det, till skillnad från där jag vistas just nu, finns andra människor som håller koll på mig) och sen återvända till solitud medför alltid att jag inte kan komma på några rationella argument för att
1) Plugga
2) Äta:
a. Lunch eller middag
b. Mat som kräver mer ansträngning att laga än nudlar och/eller upptinade pizzarester
3) Lägga mig innan kl 4 på morgonen

Men förutom det tänkte jag infoga ett omarbetat Facebook-inlägg, där jag kommer in på lite seriösa saker:
Den senaste vänsteraktionen jag deltog i var SACs blockad av restaurang Josefina i samband med Arn-premiären, och då började hela känslan av att stånga huvudet i väggen. Polisen ger oss stryk, media köper deras version, ingenting händer, upprepa mönstret... efter Salem (scrolla ner om du har glömt, dawg) blev det ju näästan debatt när det kom fram att polisen helt & hållet ljugit för pressen, men luften gick ur hela grejen. Fram till konflikten kring Josefina fördes & vanns det en massa små kamper som kanske inte gav så stora resultat, men som ändå var konkreta och peppande. Det var soft, det kändes som att det gav något, till skillnad från (om man ska vara elak) att några hundra pers i Salem får stå stilla på ett torg men blir kallade stadsgerilla ändå. Konflikten mot Lilla Karachi blev bespottad av diverse liberala skitansikten, men vanns sen, UTAN handgemäng med polisen, stenkastning eller diverse andra vänsterklyschor. Blockaden mot Systembolaget ledde inte till att konflikten vanns, men media rapporterade rätt ok om konflikten och SAC i allmänhet. Josefina fick mycket uppmärksamhet i början, och ledde till de första artiklar som vad jag märkte var direkt kritiska till arbetsköparen/sympatiska till facket. Sen hände något; poliserna som misshandlade och trakasserade oss vid Arnblockaden skrevs det ingenting om, utom vad polisen press-fitt-fucking-talesman sa. Samtidigt som konflikten, vad jag minns, faktiskt vanns till slut, markerade detta en hårdhänthet som polisen inte kört med innan, och en hållningslöshet/ointresse/oprofessionalitet i media som verkar ha kommit att prägla höstens politiska händelser.
Så det är inte för inte att man blir lite trött. Varför ska vi få stryk och behandlas illa, baktalas i pressen och kallas odemokratisk maffia, och sen inte ens vinna något konkret på det?
Men så är det ju givetvis inte, allt behövs ju, osv. Man blir lite trött, men det är väl bara att streta vidare och hålla käften, spotta i näven, kavla upp skjortärmarna, stoppa in en bak osv. Ja, detta är ett mantra. Man kan inte bara kämpa när det är roligt, det är faktiskt ännu viktigare att kämpa när det är tråkigt. Som Pontus Lundkvist skriver någonstans: lyssna på "Keep your hand on the plow", möt en blodig sönderslagen käft i badrumsspegeln med ett riktigt fanatiskt vansinnesleende och sjung med i texten:

When I get to heaven, gonna sing and shout
Be nobody there to put me out.
Keep your hand on the plow, hold on.
I know my robe's gonna fit me well,
I tried it on at the gates of Hell.
Keep your hand on the plow, hold on.

Hold on
Hold on
Keep your hand on the plow, hold on.