Afterthoughts on a snuttext

Jag skrev faktiskt min text om snutar INNAN "oroligheterna" i Rosengård började. Vissa skulle ju kunna tycka eller tro att detta skulle leda till någon sorts eftertanke från min sida, att det är underförstått att min text bara var hypotetisk/skriven för att provocera/medelklassvänstrigt verklighetsförankringsbefriad/osv. och att jag kommer ångra mig nu när mina våldsdyrkarförhoppningar omsätts i verkligheten.
Egentligen inte.
Jag tycker kanske inte att det är tillrådligt, men ändå inte jättekonstigt att man svarar med våld när polisen kommer för att å bostadsmäklarsvinrikaföretagens smutsiga vägnar avhysa en från en lokal som används på ett bra och vettigt sätt. Jag tycker synd om de som bor i Rosengård och måste stå ut med upplopp som följd av marknadens profithunger som i sin tur genom någon komplicerad dialektik orsakar/orsakas av samhällets oförmåga att ta hänsyn till mänskliga behov. Mest av allt: jag tycker att det är helt rätt att polisindivider som deltar i att rikta våldsmonopolets långa arm mot engagerade underklassungdomar inte kommer undan med det gratis. Det enda egentliga felet jag kan se med det här resonemanget är att våldet mest riktas mot de på auktoritetspyramidens lägre steg (snuten på gatan) och inte mot de högst upp (politiker och andra ytterst ansvariga). Sen kan man ju önska att upplopp inte skadade oskyldiga knegare, vilket kan vara bra att tänka på innan man bränner bilar osv. Slutligen trodde jag att alla visste att hela poängen med att blogga istället för att skriva på riktigt är att man inte riktigt behöver stå för allt man säger.

Lotta har skrivit mer balanserat om snutvåld. Jag håller delvis med.