Girls of porn

Nu kommer ett inlägg i en inaktuell debatt, vilket innebär att ingen som inte vill behöver läsa detta. Det var så att jag läste igenom gamla inlägg på en politisk blogg som kommenterade affären med SAC-medlemmen som genomdrivit arbetsmiljökrav på att macken han jobbade på skulle sluta sälja porr. Bloggaren kallade honom moralist, och illustrerade detta med att diverse högerkristna organisationer ställt sig bakom beslutet. Detta är sant i viss mån. Jag har grunnat lite på detta och ska, mest för min egen skull, formulera min egen åsikt i frågan.
Att porr är problematiskt fattar nog de flesta. Porr underblåser stereotyper och objektifiering eftersom porr till syvende och sist handlar om att projicera sina fantasier på ett objekt. Personerna vi ser på bilderna reduceras till det som vi vill att de ska vara rent sexuellt: fitta, kuk, hemmafru, tonåring, negress osv. Detta är objektifiering och det är något negativt.
Min första tanke var att jag inte såg något problematiskt med porrförbudet. Även fast porrens objektifiering är något negativt är jag principiellt emot totalförbud mot porr/"erotik", av olika anledningar, MEN, för att använda ett marknadsekonomiskt tänkande; bara för att porren inte ska förbjudas betyder det ju inte att den behöver säljas överallt. Därför kan man argumentera för att porren ska bort från macken.
MEN, sen kom jag på det: kolla två snäpp ner i tidningshyllan. Förutom Slitz och Café hittar vi massa modetidningar som underblåser utseendefixering och för fram en negativ sexistisk bild av både kvinnor och män. Fan, detta återfinns ju i Aftonbladet och Expressen också. Så: jag förstår tanken med att vara negativ till porr, men att tycka att problemet är löst när man tagit bort Aktuell Rapport och Cats, men inte Cosmopolitan och Rodeo och Elle och King och allt vad de heter, får en att framstå som i bästa fall naiv och/eller inkonsekvent och i sämsta fall en högerkristen moralist. Skulle skrivit mer om jag hunnit.

Skiter björnen i skogen?

Jag vill härmed framföra en motion: uttrycket "Har påven en lustig hatt?" utbytes med omedelbar verkan mot "Är påven en kvasinazistisk gammal trogen Hitlerjugend-medlem och allmänt reaktionär tokstolle?"

Handen på plogjäveln

Såhär är det alltid: ett par dagar i människobyn (=ett hem där det, till skillnad från där jag vistas just nu, finns andra människor som håller koll på mig) och sen återvända till solitud medför alltid att jag inte kan komma på några rationella argument för att
1) Plugga
2) Äta:
a. Lunch eller middag
b. Mat som kräver mer ansträngning att laga än nudlar och/eller upptinade pizzarester
3) Lägga mig innan kl 4 på morgonen

Men förutom det tänkte jag infoga ett omarbetat Facebook-inlägg, där jag kommer in på lite seriösa saker:
Den senaste vänsteraktionen jag deltog i var SACs blockad av restaurang Josefina i samband med Arn-premiären, och då började hela känslan av att stånga huvudet i väggen. Polisen ger oss stryk, media köper deras version, ingenting händer, upprepa mönstret... efter Salem (scrolla ner om du har glömt, dawg) blev det ju näästan debatt när det kom fram att polisen helt & hållet ljugit för pressen, men luften gick ur hela grejen. Fram till konflikten kring Josefina fördes & vanns det en massa små kamper som kanske inte gav så stora resultat, men som ändå var konkreta och peppande. Det var soft, det kändes som att det gav något, till skillnad från (om man ska vara elak) att några hundra pers i Salem får stå stilla på ett torg men blir kallade stadsgerilla ändå. Konflikten mot Lilla Karachi blev bespottad av diverse liberala skitansikten, men vanns sen, UTAN handgemäng med polisen, stenkastning eller diverse andra vänsterklyschor. Blockaden mot Systembolaget ledde inte till att konflikten vanns, men media rapporterade rätt ok om konflikten och SAC i allmänhet. Josefina fick mycket uppmärksamhet i början, och ledde till de första artiklar som vad jag märkte var direkt kritiska till arbetsköparen/sympatiska till facket. Sen hände något; poliserna som misshandlade och trakasserade oss vid Arnblockaden skrevs det ingenting om, utom vad polisen press-fitt-fucking-talesman sa. Samtidigt som konflikten, vad jag minns, faktiskt vanns till slut, markerade detta en hårdhänthet som polisen inte kört med innan, och en hållningslöshet/ointresse/oprofessionalitet i media som verkar ha kommit att prägla höstens politiska händelser.
Så det är inte för inte att man blir lite trött. Varför ska vi få stryk och behandlas illa, baktalas i pressen och kallas odemokratisk maffia, och sen inte ens vinna något konkret på det?
Men så är det ju givetvis inte, allt behövs ju, osv. Man blir lite trött, men det är väl bara att streta vidare och hålla käften, spotta i näven, kavla upp skjortärmarna, stoppa in en bak osv. Ja, detta är ett mantra. Man kan inte bara kämpa när det är roligt, det är faktiskt ännu viktigare att kämpa när det är tråkigt. Som Pontus Lundkvist skriver någonstans: lyssna på "Keep your hand on the plow", möt en blodig sönderslagen käft i badrumsspegeln med ett riktigt fanatiskt vansinnesleende och sjung med i texten:

When I get to heaven, gonna sing and shout
Be nobody there to put me out.
Keep your hand on the plow, hold on.
I know my robe's gonna fit me well,
I tried it on at the gates of Hell.
Keep your hand on the plow, hold on.

Hold on
Hold on
Keep your hand on the plow, hold on.

Afterthoughts on a snuttext

Jag skrev faktiskt min text om snutar INNAN "oroligheterna" i Rosengård började. Vissa skulle ju kunna tycka eller tro att detta skulle leda till någon sorts eftertanke från min sida, att det är underförstått att min text bara var hypotetisk/skriven för att provocera/medelklassvänstrigt verklighetsförankringsbefriad/osv. och att jag kommer ångra mig nu när mina våldsdyrkarförhoppningar omsätts i verkligheten.
Egentligen inte.
Jag tycker kanske inte att det är tillrådligt, men ändå inte jättekonstigt att man svarar med våld när polisen kommer för att å bostadsmäklarsvinrikaföretagens smutsiga vägnar avhysa en från en lokal som används på ett bra och vettigt sätt. Jag tycker synd om de som bor i Rosengård och måste stå ut med upplopp som följd av marknadens profithunger som i sin tur genom någon komplicerad dialektik orsakar/orsakas av samhällets oförmåga att ta hänsyn till mänskliga behov. Mest av allt: jag tycker att det är helt rätt att polisindivider som deltar i att rikta våldsmonopolets långa arm mot engagerade underklassungdomar inte kommer undan med det gratis. Det enda egentliga felet jag kan se med det här resonemanget är att våldet mest riktas mot de på auktoritetspyramidens lägre steg (snuten på gatan) och inte mot de högst upp (politiker och andra ytterst ansvariga). Sen kan man ju önska att upplopp inte skadade oskyldiga knegare, vilket kan vara bra att tänka på innan man bränner bilar osv. Slutligen trodde jag att alla visste att hela poängen med att blogga istället för att skriva på riktigt är att man inte riktigt behöver stå för allt man säger.

Lotta har skrivit mer balanserat om snutvåld. Jag håller delvis med.

Re: "Ur anteckningsboken"

"As Terry Threadgold has explained, prior to the advent of romanticism "it was literature that was generic":

'The rest, the "popular culture" of political pamphlets, ballads, romances, chap-books, was not only not literature, but also not generic; it escaped the law of genre.'

With the emergence of new technologies, new capital, mass production, and new means of distribution (notably the railway), with the formation of a relatively large literate (or semi-literate) population (with the formation, therefore, of a market), and with the commodification of all forms of leisure and entertainment, the equation is reversed. Now it is "popular culture", mass culture, that is generic, ruled as it is by market pressures to differentiate to a limited degree in order to cater to various sectors of consumers and to repeat commercially successful patterns, ingredients, and formulas."
- Stephen Neale, "Questions of Genre"

Kurslitteraturen har svaren. Om ni inte förstår kopplingen, läs det fetade stycket igen.

Big man, pig man

Eftersom det antagligen inte är så många som läser det här är det ju inte så noga vad jag skriver, så ursäkta medan jag tillgriper retoriskt grepp 3; överdriven polemik och hejdlös subjektivitet för att ge större effekt till min egentliga slutsats. Ok då kör vi:

Jag hatar poliser.
Jag hatar polisen som institution och symbol, jag hatar dem eftersom deras roll i samhället både på ett teoretiskt och praktiskt plan i stort är att beskydda de rika och mäktiga. Detta resonemang kan dras bortom den kommunistiska klyschan (stöld från rika är ett juridiskt brott men utsugning av fattiga är inte det = polisen går i fronten för klasskriget) genom att man enkelt tittar på vilka polisen lyssnar mest på och bryr sig mest om. Polisens lojalitet följer med millimeterprecision den kurviga Auktoritetslinjen: poliser litar mest på andra poliser, sen kommer väktare, kontrollanter, militärer osv., sen kommer antagligen politiker, chefer och bolagsägare, sedan människor som rent allmänt är i överläge t.ex. rika vita män, och sist av allt fattiga, blattar, jobbare osv. Således lierar sig snuten alltid med den som har mest fysisk-praktisk, institutionell och/eller ekonomisk makt. Jag hatar polisen för att den kan göra detta oemotsagd, eftersom den har lagen (och den ideologi som ligger bakom den) och våldsmonopolet i ryggen och media i en liten ficka (eller det är ju staten och ideologierna som har media i fickan egentligen när jag tänker efter).
Denna text ska dock inte handla om polisen som institution. Det finns såklart poänger med det också, men nu vill jag rikta mig mot den enskilda, individuella snuten.
Enskilda snutar kan uppenbarligen inte ställas till svars för någonting eftersom de är snutar och måste uppträda på ett visst sätt. Jag tycker tvärt emot. Kling & Klang-poliser som bor i en by på landet och hjälper katter som klättrat upp i träd och tar hem alkisen och stoppar honom i säng, dem har jag inget större problem med (förutom att de är en fantasibild som inte finns i verkligheten). Däremot vill jag sätta namn, ansikte och adress på alla de snutar som nånsin gjort minsta lilla övertramp. Poliserna som misshandlade bl.a. en medelålders man vid SAC Syndikalisternas fredliga blockad av restaurang Josefina i somras. Poliserna som med våld hindrade Nätverket Mot Rasism från att utnyttja sin lagstadgade rätt att demonstrera mot nazimarschen i Salem nu i December (samtidigt som man inte såg några problem med att skydda 6-700 organiserade negerhatare). Poliser som hjälper CIA att kidnappa "terrormisstänkta" Egyptier. Poliser som utan urskiljning slår ner på demonstrationer, strejkande arbetare, människor som gömmer flyktingar, folk som snattar i dyra lyxvaruhus, graffitimålare, folk som anordnar spelningar och fester utan att gå den byråkratiska vägen. Alla dessa har valt sida i konflikten.
Åsa Linderborg skriver mycket insiktsfullt om Salemdebaclet i Aftonbladet. Hon förutspår en upptrappning av våldet. Jag vill vara med och bevisa att hon har rätt. Inte för att det är särskilt konstruktivt eller bra, men för att det vore rätt. Jag vill se väktare i tunnelbanan få spö av organiserade klottrargäng, jag vill se civilsnutar indragna i folksamlingar och sparkade med vita sneakers, jag vill se stenar och flaskor och käppjagade gris-äckel med bulor och näsblod. Det kommer som sagt att vara helt meningslöst, men det kommer att bli skoj.

Ur anteckningsboken

"Att skriva om: Marknadens oförmåga att erbjuda mångfald i kulturen eftersom marknaden styrs av massa tillgång-/efterfrågan-regler om vad som är logiskt att satsa på. Öh, utveckla &/eller tänk igenom"

Polemik I

Idag skriver jag för att uppmana till total bojkott av och lustmord på klyschan om "ideologiernas död". Jag ska bespara er alla tjafset jag tänkt skriva här egentligen, grejen är bara att det visst finns ideologier, t.ex. den marknadsliberala ideologi som styrt västvärlden det senaste århundradet, och att säga att "ideologierna är döda" är 1) att osynliggöra den styrande ideologin (genom att låtsas att den inte är en ideologi utan objektiv verklighet), och 2) att förneka all möjlighet till motstånd mot den.
Ja, jag tycker också det är deppigt att folk i gemen inte bryr sig om saker som solidaritet och allas lika värde, men man behöver ju inte gå runt och sprida massa struntsnack för det, eller?

Fukk blogs let's create

Låt det vara sagt att jag fortfarande hatar tillräckligt stora delar av bloggfenomenet för att försöka hålla det på minst armlängds avstånd. Jag har dock på sistone känt ett behov av en plats att publicera texter som inte riktigt passar in någon annanstans (dvs . på Lavaland.se eller i Bevisbördan). Därför har jag av helt pragmatiska skäl registrerat denna blogg, på samma konto som jag sedan tidigare fört ut information om Kamratföreningen Masskultur. Väl mött.